Vägning 25 februari
Jag trodde verkligen inte att jag hade gått ner den här veckan så det va en glad överaskning.
För tillfället tar jag det lite lugnt med viktnedgången, jag måste verkligen hitta motivationen igen och tills dess kan jag inte stappla fram halvdant för då blir frustrationen enorm. Jag jobbar verkligen på att hitta motivationen igen och som många av er har sagt så är det jag själv som måste hitta den.
När någon frågade mig hur viktnedgången gick så sa jag alltid att det var enkelt. och det vart det verkligen. När jag väl kom in i det hela så rullade allt på väldigt enkelt. Jag kommer inte direkt ihåg vad som gjorde att det började gå dåligt, men en blandning av inflamationen i höften samt ett ordentligt avbrott i vardagen i form av världscupen i simning.
Så länge jag kan minnas har jag haft samma två önskningar när jag har fått önska mig något. Att bli smal och att få en pojkvän. Hanterar jag mina kort rätt, och hittar motivationen igen så får jag snart hitta på nya önskningar.
Officern har ledigt ikväll, och han har precis varit hemma hos mig. Tyvärr måste han åka imorn igen, men vi ska ses snart igen.
Ha det bra alla glada!
kramkram
Vad annars?
Jag är så himla omotiverad och less på det här. Jag behöver en spark i baken. På måndag ska jag till sjukgymnasten igen och jag ska be honom berätta EXAKT hur jag FÖRSTÖR MIN KROPP. Jag vill ha bildbevis och skräckhistorier!!!
HJÄLP MIG!!!!
Besöksrekord!
Vägning
Som en del av er redan vet dejtar jag en kille, vi kan kalla honom för Officern då han är yrkesmilitär. Vi har bara träffats två gånger men det har kännts så sjukt rätt och inte en dag har gått utan att vi har skickat massor av sms till varandra. Det känns så himla bra. Igår skickade jag ett "tack för igår"sms till honom då vi träffades i tisdags, problemet va bara att jag råkade skicka det till min kära lillebror. Nu vet därför hela min familj om honom, och då kan jag väl lika gärna skriva det här på bloggen.
Officern är 29 år gammal, 193 cm lång och jag börjar bli kär. Dock är det svårt med ett förhållande eftersom han är borta så mycket i jobbet, men så länge alla känner till "reglerna" så är ju det inga problem. Jag längtar som bara den tills han kommer hem igen om två veckor, saknar honom.
Nu har jag c 2 kg kvar till min nya mobil och jag ska ha den!!!
Nu ska jag ignorera skolböckerna resten av kvällen och imorn ska jag till sjukgymnasten för första gången. Spännande!
kram på er alla
Dagens resultat
Jag va astaggad när det idag var dags för vägning på viktväktarna. Jag har skött mig bra och ätit frukost lunch och middag och inte alls småätit. (Visst lite popcorn någon kväll och en liten tårtbit på dopet i lördags, men inte mer än så). Träningen går det lite si och så med, simmade i fredags och igår testade jag vattenjumpa för första gången (skitskoj). Jag trodde att jag lätt hade gått ner 1-1,5 kg så när vågen visade på 143,9 dvs minus 0,5 var jag ganska besviken.
Det jag måste göra nu är att fokusera på att vågen faktiskt visade minus, och att jag tyckte det var ganska enkelt med maten hela veckan. Dock förstår jag inte varför jag inte gått ner mer, för det brukar jag göra när jag skött mig på detta sätt.
Aja, nya tag till nästa vecka.
Fick ett jättegulligt sms tidigare. "Går här och packar men kan inte sluta tänka på dig". Man blir så himla glad. Kan det verkligen vara så här enkelt? Allt kändes så himla bra i tisdags, men jag vågar verkligen inte hoppas på för mycket. Han kommer hem på torsdag nästa vecka och det känns som om det är flera år tills dess. Kan inte tiden gå fort nu!!!
Kramkram