eirola- på väg mot målet

Hemskt ledsen för dålig uppdatering, men jag har varit lat och inte haft någon motivation att skriva här heller. Men DATORN ÄR TILLBAKA!!!! Whoooohoooo... saknat det så himla mycket.

Förra veckan höll inte samma standard som de tidigare veckorna, men det var fortfarande inte så dåligt som det va förut. Jag har tränar varenda gång jag har kunnat träna, och jag äter mycket bättre, mycket mycket mycket bättre.
Jag tror att det är svårt för folk att inse hur dåligt jag åt, och hur jag kunde överleva på det, men bara faktumet att jag äter frukost lunch och middag i princip varje dag, känns huuur bra som helst.

Matlagning är ju verkligen inte min starka sida, jag tycker inte det är kul, och har inte övat speciellt mycket under min uppväxt. Att jag dessutom har världens sämsta kök här i Uppsala, hjälper inte mycket. Jag försöker ta med mig så mycket matlådor som möjligt från mamma, mormor och pappa när jag är hemma i haninge, och jag kör på ganska basic mat här, köttbullar, korv, pasta, osv. Saker som inte kräver mer än två spisplattor.

Jag vägde mig när jag va i Haninge sist, det var den 31 januari, och då vägde jag 149,8. Sist jag vägde mig var två månader tidigare, och jag vet att jag gick upp massor över julen, så i princip kan man säga att jag är tillbaka där jag slutade för två månader sen.

Nu känner jag mig så jävla motiverad och en matrevolution är på ´gång från min sida. Träningen rullar som sagt på, och jag sköter mig riktigt bra. Jag springer när vi ska, och stannar alldrig. Det som är jobbigt är armhävningar och ryggövningar, men också de gör framsteg. När jag gör armhävningarna är rumpan högt upp i luften, precis där den inte ska vara, men eftersom jag knappt orkar göra armhävningar på det sättet, så börjar jag med det. Rumpan får sjunka med tiden.

Jag åker nästan aldrig buss längre. De enda gångerna jag åker buss är när jag ska in till stan eller till stationen, och det är ca 1 gång i veckan. Cykeln får vila till snön är borta. Jag är alldeles för skraj att åka med den på snön/isen. Sen fryser låset fast på två sekunder, så jag vill inte chansa.

Kommer ni ihåg fikan jag pratade om runt årskiftet? Den som ställdes in 4 gånger för att sen aldrig bli av? Well, den är på gång igen. Känns riktigt bra. Håll tummarna är ni snälla.

Nu ska jag återgå till pluggandet. Sitter med instuderingsfråger på det brittiska kulturen på 1600talet. Ganska intresant.

Vad händer i era liv?

kramkram