eirola- på väg mot målet

Idag hade vi vårt sista literaturseminarie, och vi fick samtidigt tillbaka våra uppsatser vi skrev för två veckor sen. Jag va inte alls bered på att få tillbaka den, och när jag får tillbaka den ser jag att jag fått U. U som i underkänt. Jag blev chockad. Jag vill inte skryta för mycket, men uppsatser är jag jävligt bra på. Alla uppsatser som jag skrev under gymnasiet fick VG+ eller MVG, och alla övningsuppsatser jag har skrivit under terminen har fått massor med beröm av vår lärare. Jag förstog verkligen inte vad som hade hänt. Visst, ämnet (positiv särbehandling (Kvotering)) var väl inte något jag kände starkt för, men en argumentationsuppsats är ju superenkelt. Jag tyckte jag hade hittat bra metaforer och starka argument, och gramatiken brukar ju vara helt OK, så jag trodde jag skulle få godkänt, kanske till och med VG, underkänt fanns liksom inte ens med i bilden.
Chocken, och för att jag är Jag, gjorde att jag började storböla, och fy sjuttsningen vad jag skämdes. Det va en till i klassen som fick underkänt (och har fått underkänt på andra tentor också)och jag kändes mig som världens svin som satt och grina för mitt enda U.

När jag kom hem så läste jag igenom uppsatsen och det va väl inte den bästa uppsatsen jag hade skrivit, så det är bara att gå vidare. Den 5 juni (dagen innan jag flyttar) blir det omtenta, så det blir lite stressigt dagarna innan, men det löser sig i slutändan.

Jag har iallafall klarat allting annat den här terminen, så jag har bara två tenor kvar nu.
Snart är det över!

kramkram