eirola- på väg mot målet

Vart ska jag börja? Jag har haft världens bästa vecka, den har varit helt otrolig. Allting började i fredags. Jag hämtade hyrbilen på Vasagatan klockan 10 men jag skulle inte hämta Canada förrän klockan 12,10, så jag passdade på att lära känna den gigantiska bilen och området kring Hotel Scandic Malmen där vi skulle hålla till. Detta visade sig vara en bra idé för jag körde fel många gånger innan jag insåg den bästa vägen.

På arlanda så kom dom ut snabbt och sen bar det av till hotellet där jag checkade in på rummet som vi disponerade under veckan. De ville simma på eftermiddagen och eftersom det inte gick några Shuttlebussar till badet än så bad de om skjuts. Mellan hotellet och badet är det ca 1,1 km, och tar 10-15 minuter men ändå envisades de flesta med att det var för långt?!

Lördagen inleddes med ett besök på Willys där vi köpte frukt och godis och därefter åkte vi till Hotellet och satte upp hospitality desken. Resten av dagen bestod av att köra fram och tillbaka till Arlanda och Eriksdalsbadet ett antal gånger, tappade räkningen till slut=)

Söndagen började i samma anda, bil hit och dit samt lite häng på hotellet. På eftermiddagen kom Candy, en representant från USA som hade åkt dit i förväg fram till mig och sa att Michael Phelps och resten av landslaget ville träna när de kom fram. Problemet var att de landade 5 minuter efter att badet hade stängt för dagen. Jag kommer på att Södertörn Simsällskap sköter Vårby simhall och eftersom allt annat är stängt så ringer jag Johan (chefstränare på SSS) och när han inser att han kommer att få se världens mest framgångsrika simmare genom tiderna (Michael Phelps) simma, så säger han genast ja. Sagt och gjort. Jag hämtar dom på arlanda och hjälper dom in på badet. Värt att berätta är att Vårby simhall är väldigt liten, 4 banor och inte många meter att gå på runt om,  och lågt i tak. USA kom med 47 simmare och 13 ledare, så det var SMOCKFULLT i hallen. Johan hade kokat kaffe åt coacherna och de älskade det. De berömde hallen och var väldigt tacksamma. Sammanlagt var de i hallen i en timme innan de åkte tillbaka till hotellet och jag trodde att årets världscup inte kunde bli bättre. Tji fick jag. =)

Måndagen var väldigt stressig, flera turer till Arlanda, missade plan och oväntade norrman plus simskoleavslutning på kvällen. Det var nog den bästa simskoleavslutningen jag någonsin varit på. Helt perfekt. Tillbaka på hotellet så åt jag middag och hjälpte en brasilianska att återfå sitt borttappade baggage.

På tisdagen var det dags för tävlingarna att börja. Själv började jag dagen med en tur inne på Coop där jag köpte godis och bananer och därefter satt jag i Hospitalitydesken på det andra hotellet Clarion där även Idolerna bor. Jag såg alla deltagare i årets Idol och Erik va klart skönast. Så avslappnad och glad.

Efter att ha löst lite problem med den spanske coachen så åkte jag tillbaka till malmen och åt och hängde med simmarna. På kvällen sen fick jag se nästan hela finalpasset, med bland annat flera världsrekord och svensk vinst av Stefan Nystrand.

USAs landslag träffades alltid inne i matsalen innan avresa till hallen, och så även den här gången. När de är där inne ser jag 5-6 autografjägare utanför hotellet och jag meddelar detta till en av coacherna, jag frågar om de vill att jag ska försöka hitta en alternativ väg ut och det gör jag. Jag ber Peter, en av våra chaufförer att köra fram till dörren och hoppas att de inte ska märka att han inte kommer ut tillsammans med resten av laget. Tyvärr visade det sig att dörrarna de skulle ut från lokalen genom endast gick att öppna från ena sidan, och det gjorde att vi blev någon minut sen. Autografjägarna inser då vad som är på väg, men Peter smäller igen bildörren framför näsan på dom. De försöker då öppna bilen medan den rullar, men Peter har låst bilen, detta hindrar dom dock inte från att springa efter bilen till mittfilen och ut i korsningen bankandes på rutan. De var helt galna. Michael Phelps och hans coach kom sen fram och tackade mig för hjälpen.

Onsdagen var tävlingens sista dag, och därmed också den längsta. Förutom en välbehövd tupplur mitt på dagen var det fullt ös konstant. Försök på dagen, fullt ös vid lunchen och sen på väg till finalpasset hoppade en vägg in i bilen. Snygg repa och buckla på simförbundets hyrbil slutade det i. Bucklan gjorde att även fast bilen va stängd så lös indikatorn om att en dörr va öppen, detta ledde till att den inte gick att låsa och för att försöka lösa det så slog jag till lite på bucklan. Det i sin tur ledde till att dörren inte gick att öppna alls. Där stod jag med en bil som inte gick att låsa och med en dörr som inte gick att öppna.

Tillbaka på hotellet efter finalpasset frågade jag Candy om det fanns möjlighet för mig att ta kort med Michael Phelps och hon sa då att han inte alls va på humör för det för han hade blivit väldigt utsatt under tävlingen. Inte direkt vad jag ville höra, men det va bara att acceptera. Fick kort på de flesta andra jag ville men det va ju ändå Michael Phelps som jag ville ha kort på. Då kommer Phelps fram till mig och frågar om det finns något Pizzaställe i närheten och jag erbjöd mig att gå till Pizza hut åt honom så att han inte skulle behöva gå ut, han sa att det va lugnt men tackade för erbjudandet. Jag bestämde mig då för att fråga honom när han kom tillbaka om jag kunde få en bild och det fick jag! Som ende medarbetare under världscupen fick jag en bild på oss två. Snacka om att jag va överlycklig. Va helt skakis efteråt.

Under kvällen fick jag flera presenter från olika länder som uppskattade det jag hade gjort för dom. Från USA fick jag et superfin fotoram med ett simmotiv i 3D i, av Canada fick jag deras landslagströja och ett fint kort och av Kina fick jag en lyckoamulett.

Igår torsdag åkte alla simmare hem. Jag va uppe halv 4 för att övervaka avgångarna och ge ett sista gott intryck av Sverige. Behöver jag säga att jag va trött? Jag har sovit ca 6 h per natt och för mig som är van vid 8 h sömn per natt så va det tufft med det späckade schema vi har haft. Fullt ös konstant och inte många timmars sömn däremellan. Efter morgonpasset på hotellet åkte jag till kansliet och jobbade hela dagen. Var hemma vid 5 och då åt jag middag och fixade lite innan jag somnade vid halv 7. Det var väldigt skönt måste jag säga.

 

En av anledningarna till varför vi får sådan bra kontakt med simmarna är den gigantiska godisskålen som står på vårat bord. Simmarna absolut älskar svenskt godis och det är ofta fullt med folk framför den. Cameron van der Burgh från Sydafrika sa att det va anledningen till varför han kom till Sverige. Under den här veckan har vi köpt 57 KILO godis. Femtiosju kilo!!! Det är hur mycket som helst. Allt har simmarna ätit upp. Jag har inte ätit en enda!!

 

Det går inte att förklara hur glad jag är över den här veckan. Den har varit helt otrolig och jag kan inte uttrycka i skrift hur det har varit. Jag har kramat Michael Phelps, jag har jag blivit berömd om och om igen av de amerikanska coacherna, blivit inbjuden till deras träningar i USA om jag är där, jag har upplevt världsrekord och jag är överlycklig. Jag kan inte förklara.

Här kommer lite bilder från veckan




Jag och Michael Phelps

Roland Shoeman jag och ytterligare en Sydafrikan


Jag och Peter Marshall som slog världsrekord andra dagen. Han är så jävla snygg, snyggare i verkligheten.


Jag med Robert Hurley (t h) och en till från australien jag inte kommer ihåg namnet på

Jag och Cameron van der Burgh




Phelps i startblocket


Lite av godiset vi köpte.

Nu ska jag sova och sova tills jag vaknar. Jag är sååå trött.

 

Juste, kan ju passa på att säga att jag inte väge mig igår på Viktväktarna, men kör nu på som vanligt!

 

kramkram