eirola- på väg mot målet

•1.    Datorfodral (sleeve): till en 17 tum bärbar dator

•2.    Prydnadskuddar i Rosa/lila/vitt/grönt

•3.    Laptopbord för knät (IKEA Laptopstöd BRÄDA)

•4.    Fotoalbum för 200 bilder

•5.    Scrapbookinggrejer- alla möjliga saker

•6.    Kylskåp med separat frys, ca 150 cm

•7.    Enya- a winter came (CD)

•8.    Cykelsadelöverdrag- mjukt och fluffigt gärna färgglatt

•9.    Camilla Läckberg - Sjöjungfrun (bok)  

•10.  Badrumsförvaring som man kan sätta upp med sugproppar på väggen

•11.  Mys/innetofflor, lite hårdare sula

•12.  Träningskläder: Storlek: överdel 54, nederdel 56

•13.  x-krokar

•14.  USB-fördelare

•15.  Prydnadsdoftgrejer

•16.  Skopa-Metall - för att dricka vatten ur i köket.

•17.  Tales of beedle the bard av JK Rowling

•18.  Mamma Mia the movie (DVD)

•19.  Presentkort på Akademibokhandeln

På morgonen idag redovisade vi det kapitel vi hade blivit tilldelade, och till skillnad från alla andra grupper, så valde vi att ha en liten sketch. Min del var pytteliten, men de andra i gruppen var jätteduktiga, och alla verkade uppskatta det.

Jag gick hem från skolan idag igen, och det tar väl ca 45  minuter, så det känns bra. Jag var hemma vid halv 2, och klockan 4 var det äntligen dags för torsdagspasset på Friskis och Svettis.
Det började inte bra.
Kvart i 4 går jag hemifrån och när jag ska låsa upp cykeln, så har låset fryst fast. Jag springer upp och hämtar låsoljan jag fick låna av mamma när jag va i Stockholm sist. Först funkade det verkligen inte, men jag jobbade på och tillslut gick det att få in nykeln halvvägs, men där tog stopp. Nykeln gick inte in längre, och jag fick tillslut småspringa till Friskis för att inte bli alltför sen. Jag missade de första 5 minuterna, och det gjorde att allt blev fel. Eller det kändes som det iallafall, jag hann inte värma upp ordentligt, och började springa väldigt fort utan att ha hunnit få upp flåset. Sen var det två veckor sen jag tränade sist, och det kändes måste jag säga. Alla övningar var jättejobbiga, och det gick inte alls lika bra som förra gången.
Till middag åt jag idag pasta och köttbullar.
Imorgon har jag tvättstugan och sen ska jag gå till jobbet. Efter jobbet åker jag direkt till Stockholm, och jag kan inte bestämma mig för om jag ska ha med mig datorn eller inte. vi får se.

kramkram

Sen jag kom hem från Stockholm har jag haft ont i halsen, och jag trodde att det berodde på att jag var trött, men idag när jag vaknade var jag snorig och hostade som attan.
En bra sak med detta var att när jag insåg att jag inte skulle kunnat träna ikväll, så blev jag BESVIKEN!!!! Det ni, det är ett stooort steg för mig. Jag har dock inte varit helt stillasittandes idag. Jag cyklade till skolan och hem, och det gjorde jag även igår, men idag orkade jag cykla upp för hela uppförsbacken också.

Jag var inte jätteaktiv med att försöka gå ner i vikt innan jag började blogga, men precis innan jag började blogga sa min lillebror Filip att mina byxor satt löst på benen. Då sa jag att det berodde på att dom inte var nytvättade och att dom hade tänjt sig sen jag började använda dom. I helgen när jag satte på mig dom helt nytvättade så satt dom faktiskt löst runt benen. De är fortfarande lika tajtra runt midjan, men runt benen sitter de lösare.

Middgasdags.
kramkram

Nu är tyvärr världscupsäventyret slut för den här gången, och jag har varit arg på dumma skolan hela dagen idag som har hållit mig borta från det idag.  Sen i lördags har jag som ni vet jobbat med världscupen.

Lördag till måndag har jag åkt tur och retur till Arlanda, jag vet inte hur många gånger.  Alla dessa personer har jag mött på Arlanda med en skylt och sen kört dem till Clarion Hotel där alla bor. Under bilresan har vi pratat om allt mellan himmel och jord och jag har berättat lite om Stockholm. Brasilien var de första jag hämtade och de var även första gången jag åkte från Arlanda till Skanstull, och självklart körde jag fel. Jag försökte dölja att jag kört fel, men när det inte gick längre erkände jag att jag körde fel. Brassarna bara skrattade och sa att de skulle hjälpa mig hitta rätt.  Vi hade väldigt kul i bilen och de snarare stjälpte än hjälpte. De andra körningarna var smärtfria förutom när jag hade Nicholas Brunelli från USA i bilen. Det finns en jättedum korsning/rondell under Skanstullbron vid Folksam som man måste köra ett varv i för att komma rätt.  Alla gånger jag har kört i den har de andra bilarna gjort olika, de lämnar företräde, de kör på och de ignorerar alla regler. Jag kom körandes med Nicholas i bilen och bilen som kom samtidigt som jag verkade vara på väg att stanna, så jag kör på. Då kör den andra bilen också, och vi krockade nästan. Det var aldrig nära, men man blir ju ändå rädd. Både Nicholas och jag blev lite chockade först men sen började vi båda skratta, för vi hade pratat om den korsningen på vägen, och han sa att något liknande hade hänt förra gången han var här. Han sa också att nu kommer han aldrig glömma varken korsningen eller mig.

 När jag inte har hämtat folk på Arlanda har jag åkt runt och gjort ärenden och handlat saker, men mest av allt har jag varit på hotellet vid vår help desk. Där har jag checkat in simmarna som kommer, svarat på frågor och hjälpt dem med vad de nu än har velat.

På lördagen var jag på Willys och köpte godis för 1300 kr, och på måndagen åkte jag och handlade ytterligare några kilo godis. Simmare äter MASSOR med godis, och genom att ha en stor godisskål vid vårt bord kommer alla dit och vill ta godis. Detta gör ju att man pratar och skämtar med dem och man skapar en relation med simmarna. Det är så himla roligt att prata med dem, det är ju ändå världseliten i simning=).

Tisdagen var första tävlingsdagen och även min sista dag på världscupen för i år.  Den började med en sista hämtning på Arlanda, men efter att ha stått där i en timme så visade det sig att hennes plan hade landat före avsatt tid och att hon hade tagit en taxi istället, snacka om att jag var sur.  Resten av dagen satt jag vid help desken och på kvällen gick jag ner och kollade på finalerna. Innan jag var tvungen att gå tillbaka till hotellet för att vara på plats när simmarna kom tillbaka från tävlingen hann jag se Stefan Nystrand vinna, och Cameron van der Burgh slå världsrekord på 50 bröstsim och Peter Marshal göra detsamma på 100 m rygg. Egentligen får inte vi ta kort på simmarna förrän sista dagen, men eftersom det var min sista dag så frågade jag lite försiktigt om jag fick ta kort och det fick jag.

En extremt rolig sak som hände var att en av speakrarna stannade vid godisskålen och berättade för mig att Cornel Marculescu hade delat taxi med honom och att Marculescu då hade berättat om hur bra, duktig, trevlig och duktig på engelska jag var. Marculescu är alltså chef för FINA, simningen motsvarighet till FIFA, och han tycker jag är bra, jättebra till och med. Vem blir inte glad av att höra det?

När jag berättade för Brasiliens förbundskapten att det var min sista dag igår så tackade han för all hjälp och sa att om jag kom till Brasilien någon gång skulle jag vända mig till honom. Också kul att höra.

Det var jättejobbigt att åka tillbaka hit till Uppsala igår kväll, för oberoende av hur lite sömn jag får, hur mycket det är att göra, hur lite jag får i ersättning (inget, om man bortser från att jag får äta på hotellet gratis), är det det bästa jobb jag någonsin har haft. Jag kan inte beskriva hur roligt det är och kan inte heller sätta fingret på vad exakt det är som gör det så roligt, småsnacka med simmarna över godisskålen? Jag vet verkligen inte.

Här kommer lite bilder från helgen.

Nu är det dags för ytterligare en "Sanningens siffror"

kramkram

Nu ska jag snart GÅ till simskolan. Det tar ca en timme tror jag, men jag är ute i god tid, simskolan börjar inte förrän tio i 4. Något sådant har jag aldrig gjort tidigare, och jag är motiverad som aldrig förr.

Idag har jag tvättat lite kläder och jag har precis städat klart rummet. Det är så typiskt att man städar när man ska åka ifrån det, för när jag kommer hem igen så kommer alla grejer hamna överallt igen. Jag måste bli bättre på att hålla undan under tiden.

Efter simskolan åker jag direkt till tåget som tar mig till Stockholm. Jag var hemma förra helgen också, och jag brukar faktiskt inte åka hem till stockholm så ofta. Men det här är ett specialfall. När jag var hemma förra helgen fick jag reda på att världscupen i simning hålls i Stockholm den 11-12 november, och jag ska hjälpa till lite nu över helgen. Främst ska jag hämta folk på Arlanda, men förhoppningsvis får jag stanna även utöver det. Dock måste jag hem på tisdagseftermiddagen, för det är simskola som vanligt då, om jag inte väljer att fixa vikarie. Vi får se. Imorgon ska jag vara på Clarion hotell 10:00 för att hämta bilen jag ska köra. Ååh vad jag längtar.

Vad ska ni göra i helgen?

kramkram

Idag har varit en extremt bra dag när det gäller motion.

Jag cyklade till och börja med till skolan, det tar ca 20 minuter, och på ditvägen är det inte så farligt, för det är nedför mest, men på hemvägen är det värre. Som sig bör blir det ju då uppför. En lång, inte så himla brant backe, är så himla dryg att cykla uppför när man har varit i skolan hela dagen.

Föreläsningen slutade klockan tre, och istället för att cykla hem och vara hemma en kvart, så åkte jag direkt till Friskis och Svettis. Fasiken vad jag körde järnet. Jag sprang som aldrig förr, jag gjorde fler armhävningar och situps än vanligt, och jag böjde och tog i med benen och armarna så att jag knappt kunde cykla hem, och jag bor riktigt nära Friskis. Såååå stolt över mig själv. Beröm tack!!! =)

Väl ute från friskis så skulle jag låsa upp cykeln, och då hade låset frusit fast. Jag slet och drog i det i ca 10 minuter tills jag äntligen fick upp det. Iskallt var det ute och jag var trött och hungrig. Inte en bra kombination.

Nu sitter jag med middagen, nudlar och köttbullar.

Kramkram

Nu sitter jag här och äter lunch. Yoggi med blåbärsmak och musli. Gott!
Som tur är så har vi inte samma föreläsare idag som förra gången, underbart, för hade vi haft henne igen hade jag struntat i att gå. Urusel är ordet.

Jag somnade ganska sent igår. Det började med att jag ville se sammandraget av Filip och Fredriks valvaka, och den var slut vid midnatt, efter det kunde jag inte sova. Klockan var nog närmare halv 2 innan jag somnade, och eftersom jag hatar att sova länge, även fast jag inte har någon tid att passa, gick jag upp vid halv 9. Efter att ha duscha och ätit frukost (fibertunnbröd med ost) satte jag mig och pysslade fram tills nu.
När jag var nere i källaren passade jag på att boka tvättstugan till imorn bitti. Nästa vecka hålls världscuptävlingarna i simning i stockholm, och jag ska som vanligt hjälpa till. Skyttetrafik till arlanda för att hämta världseliten i simning. Så himla skoj. I alla fall, jag har inget att ha på mig på benen som är tillräckligt rena, så jag ska tvätta en snabbis imorn.

Nu ska jag äta resten av yoggin, och sen ska jag cykla(!) iväg till skolan och därefter ska jag direkgt (!) iväg till träningen. Mina ben kommer vara heeeelt döda ikväll. Kommer inte orka upp för pyttebacken här utanför. Lutningen är väl typ 0.5 grader. haha.

ha det bra, och kommentera gärna.
kramkram

Jag har alltid varit tjock. Det finns en period i sjuan/åttan då jag var mullig och muskulös, men eftersom jag både innan och efter var tjock, fortsatte jag helt enkelt att ha den stämpeln. Jag har dessutom sett mig som ful fram till för bara några år sedan. Jag sminkade mig knappt, och jag vägrade vara med på kort. Jag, Snygg? Inte en chans, jag trodde inte man kunde vara tjock och snygg på samma gång.

De som känner mig idag vet att jag absolut inte har någonting att vara med på kort, snarare tvärtom, om jag är beredd på det vill säga. Jag har på tok för många kort på mig själv. (som jag alltför ofta har tagit själv).  Jag ser mig dessutom som snygg.

När jag var i USA första gången bodde jag hos familjen Demcho. Mamma Katie, pappa David och döttrarna Denise, Theresa, Michelle och Patricia. De tre äldsta gick på College och bodde inte hemma. Patricia och jag delade rum, gick i samma skola, och umgicks hela tiden, hon var min länk till det amerikanska livet. Patricia sminkade sig och fixade håret varje dag innan skolan, och istället för att sitta på sängen och vänta på att hon skulle bli klar, började jag göra detsamma. När jag åkte till USA hade jag en resväska som vägde 30 kg med mig. När jag åkte hem hade jag två resväskor som vägde 32kg styck plus att jag skickade hem ca 40 kg på posten.  Jag köpte MASSVIS med kläder där, jag hade inte intresset för det innan.

En av de viktigaste sakerna jag lärde mig i USA är att du inte behöver vara smal för att vara snygg och ha pojkvän. Theresa, den näst äldsta dottern, var samma storlek som jag, och hon hade många historier om dejter och expojkvänner. Hon var dessutom förlovad till Davey, som var hur bra som helst. Hon fick mig att inse att man inte måste vara smal för att vara lycklig.

I USA var jag också intressant. Jag var från Sverige och var van vid en annan kultur, att jag pratade bra engelska var en stor fördel, för de behövde inte anpassa sitt språk efter mig. När jag kom hem så var det samma sak igen. Jag var intressant, folk ville prata med mig, för jag hade något att berätta. Det är inte alla som har gått på high school i USA.

Kort och gott. Mitt år som utbytesstudent förändrade mitt liv TOTALT!!!

Nu har jag försökt att komma igång med den här bloggen ett tag, så nu blir det av. Designen är inte klar, men den kommer bli bättre.

Den här bloggen är först och främst ett hjälpmedel för mig att gå ner i vikt, men jag kommer också att skriva om mitt liv i allmänhet ochsen får vi se vad det blir. Jag har ingen aning.

Vem är då jag? Erika heter jag. pluggar i uppsala och jobbar extra på ett försäkringsbolag. Stockholm är hemma för mig, där har jag min familj som består mamma, pappa, bonusmamma Ylva, lillebror Filip och bonusstorebröderna Mattias och Emil. Familjen betyder allt för mig, jag står mina morföräldrar väldigt nära och varje gång jag är hemma i Stockholm på besök är det middag hos pappa och Ylva som gäller. Ingening är viktigare än familjen.
Jag jobba även som simlärare sen 7 år tillbaka, och jag absolut älskar det. Jag beskriver mig själv som en väldigt glad och öppen person som inte har något emot att kalla mig själv för tjock, men min hälsa har det. Därför måste det åtgärdas.

Ne, nu ska jag skriva första inlägget om min bantning.

Välkommen till min viktnedgång!!!