20 juli 2010
När jag kom hem från USA hade jag 1000 saker att berätta, bröllopet var underbar och William ser ut som en 10 åring istället för en 6 åring. Jag shoppde som en galning och drack kaffe på Starbucks. Resan uppfyllde mer än väl mina krav och det var vemodigt att sitta på planet hem till sverige. Det vr precis det jag behövde, 10 dagar med personer jag aldrig jag trodde jag skulle få se igen. Helt underbart. Kolla Facebook för bilder.
Efter USA jobbade jag med simskolan i tvp veckor, solen sken som aldrig förr och att uppdatera bloggen försvann mellan jobb och sommarvädret.
Sen två veckor tillbak jobbr jag på Folksam, vänder papper och låter tiden gå. På helgerna träffar jag familj, vänner och killar. Jag badar, solar, äter gott och städar lägenheten. Min lägenhet är så varm att man svettas så fort man vickar på lilltån, men jag ska inte klaga, det är sommar och sol och jag är ganska nöjd med tillvaron.
Anledningen till varför uppdateringen har varit kass är för att jag har tappt suget att blogga. Jag bloggade för att få kommentarer, bra som dåliga, men när bara fick nån kommentar här och där försvann all motivation till att sätta mig ner och skriva inlägg. Jag måste blogga för min egen skull, inte för någon annans, annars är det inte roligt. Jag vill skriva om allt, med fokus på viktnedgången, men jag vill inte lämna ut för personlig information. Jag måste hitta en balans.
Jag ska försöka mig på en omstart nu, uppdatera någon gång i veckan, framför allt efter vägning och liknande, men jag måste vilja blogga för att kunna blogga. När jag läser mina inlägg från förra hösten blir jag så himla glad, jag gjorde så jävl bra ifrån mig och era kommentarer är underbara att läsa. Jag vill tillbaka dit, tillbaka till den motivationen, tillbaka till glädjen och viljestyrkan att stå emot chips och efterrätter. Jag ska tillbaka dit. Det ska jag, jag ska klara det här. Jag ska bli SMAL!!!
Mitt mål har tidigare varit januari 2012, det är ett och ett halvt år dit, 18 månader, 78 veckor, och jag har 58 kg kvar till min målvikt. Det känns omöjligt, det är 0,7 kg i veckan, varje vecka, men jag ska försöka.
På killfronten dejtar jag vidare. Jag hade träffat en jättejättetrevlig kille från malmö, han var perfekt, för bra för att vara sann, och tyvärr visade det sig att jag hade rätt. Han sa att han var någon annan, han ljög om sitt namn, han ville inte att jag skulle veta vem han var. Fick inte hans nummer, borde förstått att det var nåt fel, men blind som man blir vägrade jag tro på det. Hans lögn föll igenom igår. Tänker aldrig mer prata med puckot, och det kommer vara svårare för mig att lita på killar. Vet fortfarande inte vad han heter.
Vi hörs snart.
Kram Erika
Efter USA jobbade jag med simskolan i tvp veckor, solen sken som aldrig förr och att uppdatera bloggen försvann mellan jobb och sommarvädret.
Sen två veckor tillbak jobbr jag på Folksam, vänder papper och låter tiden gå. På helgerna träffar jag familj, vänner och killar. Jag badar, solar, äter gott och städar lägenheten. Min lägenhet är så varm att man svettas så fort man vickar på lilltån, men jag ska inte klaga, det är sommar och sol och jag är ganska nöjd med tillvaron.
Anledningen till varför uppdateringen har varit kass är för att jag har tappt suget att blogga. Jag bloggade för att få kommentarer, bra som dåliga, men när bara fick nån kommentar här och där försvann all motivation till att sätta mig ner och skriva inlägg. Jag måste blogga för min egen skull, inte för någon annans, annars är det inte roligt. Jag vill skriva om allt, med fokus på viktnedgången, men jag vill inte lämna ut för personlig information. Jag måste hitta en balans.
Jag ska försöka mig på en omstart nu, uppdatera någon gång i veckan, framför allt efter vägning och liknande, men jag måste vilja blogga för att kunna blogga. När jag läser mina inlägg från förra hösten blir jag så himla glad, jag gjorde så jävl bra ifrån mig och era kommentarer är underbara att läsa. Jag vill tillbaka dit, tillbaka till den motivationen, tillbaka till glädjen och viljestyrkan att stå emot chips och efterrätter. Jag ska tillbaka dit. Det ska jag, jag ska klara det här. Jag ska bli SMAL!!!
Mitt mål har tidigare varit januari 2012, det är ett och ett halvt år dit, 18 månader, 78 veckor, och jag har 58 kg kvar till min målvikt. Det känns omöjligt, det är 0,7 kg i veckan, varje vecka, men jag ska försöka.
På killfronten dejtar jag vidare. Jag hade träffat en jättejättetrevlig kille från malmö, han var perfekt, för bra för att vara sann, och tyvärr visade det sig att jag hade rätt. Han sa att han var någon annan, han ljög om sitt namn, han ville inte att jag skulle veta vem han var. Fick inte hans nummer, borde förstått att det var nåt fel, men blind som man blir vägrade jag tro på det. Hans lögn föll igenom igår. Tänker aldrig mer prata med puckot, och det kommer vara svårare för mig att lita på killar. Vet fortfarande inte vad han heter.
Vi hörs snart.
Kram Erika
Kommentarer
Trackback
